Gud är kärleken. Benedikt XVI:s encyklika Deus Caritas Est. Översättning Per Paul Ekström. Veritas Förlag 2006. 80 sidor. Cirka-pris 75 kr. ISBN 91-89684-35-4

Benedikt XVI/Joseph Ratzinger, På väg till Jesus Kristus. Översättning: Natasja Hovén. Catholica 2006. 160 sidor. Cirka-pris 179 kr. ISBN 91-86428-29-2

Joseph Ratzinger, Via Crucis. Korsvägen vid Colosseum. Betraktelser och böner av kardinal Joseph Ratzinger Långfredagen 2005. Översättning: Per Paul Ekström. Catholica 2006. 70 sidor. Cirka-pris 149 kr. ISBN 91-86428-25-X

Joseph Ratzinger/Benedikt XVI, Upptakt. Början av Petrustjänsten. Predikningar och tal april – augusti 2005 och under Världsungdomsdagen i Köln. Per Paul Ekström Catholica 2006. 163 sidor. Cirka-pris 169 kr. ISBN 91-86428-26-8

Ett drygt år efter att Joseph Ratzinger valdes till påve – det var den 19 april 2005 - har det getts ut fyra böcker av honom på svenska. Det gäller hans första encykliga Gud är kärleken, en samling viktiga tal från hans första tid som påve, en samling artiklar som dåvarande kardinal Ratzinger gav ut 2003, och den uppmärksammade korsvägsmeditation som han skrev för den sista korsvägsandakten vid Colosseum under Johannes Paulus II:s jordeliv.

Många vill läsa, översätta och ge ut Benedictus XVI:s texter. En sådan utgivningsiver inträffade inte när Johannes Paulus II valdes 1978. Medan Johannes Paulus II var en gesternas påve, som stod tyst inför klagomuren i Jerusalem och öppnade den heliga porten i Peterskyrkan för att inleda jubelåret 2000, är hans efterträdare en ordets påve: han undervisar och skriver. Häri ligger hans kanske starkaste sida. När han valdes sade kardinal Francis Arinze från Nigeria i en tv-intervju att han alltid uppskattat kardinal Ratzingers medverkan på sammanträden i Vatikanen, för han förmådde förklara svåra frågor ”så att till och med vi från byn förstod.” Benedictus XVI beskrev själv nyligen aposteln Johannes med ord som förde tanken till honom själv: ”han kallas helt enkelt ’teologen’, för han förmår tala begripligt om sådant som rör Gud.” Att flera böcker av den nye påven ges ut på svenska är alltså ingen tillfällighet. Teologen och sedermera kardinalen Joseph Ratzinger hade för övrigt publicerat ett skräckinjagande antal böcker och artiklar innan han blev påve och något av detta hade redan getts ut också på svenska.

Av de fyra böckerna som nu getts ut på svenska är encyklikan Gud är kärleken, Deus Caritas Est, det viktigaste dokumentet från den nye påven. Det är ju också hans enda encyklika hittills. Den är den enda av de fyra böckerna som getts ut av katolska kyrkans officiella förlag i Sverige, Veritas, i översättning av Per Paul Ekström. En encyklika är en vanlig form för påvarnas läroämbete som egentligen är ett rundbrev, som påven sänder till hela den katolska kyrkan, till alla kristna eller till alla människor av god vilja, beroende på vad den handlar om. Denna encyklika är adresserad till ”alla som tror på Kristus.” Encyklikan fick ett översvallande positivt mottagande i de flesta läger när den kom i januari. Många blev överraskade över att den stränge teologen Ratzinger, som länge beskrivits i media som ett slags storinkvisitor, kunde skriva så varmt och värmande om både Guds och människors kärlek och att han kunde göra det med sådan intellektuell skärpa. Den svenska katolska kulturtidskriften Signum hade i stt andra nummer för 2006 tre artiklar med anledning av encyklikan. Bland annat utbrast teologen Werner Jeanrond att ”den depression som många tänkande katoliker alldeles för länge lidit av har lyfts bort.”

Den som på nära håll eller på tv följde vad som hände i Rom våren 2005 finner flera viktiga pusselbitar i hjärtats minnesbild i boken ”Upptakt”, där förlaget Catholica har samlat epokgörande tal som dåvarande kardinal Joseph Ratzingers predikan vid Johannes Paulus II:s begravning, hans olika tal i samband med att han själv valdes till påve den 19 april och inledde sin tjänst som påve i olika ceremonier under den följande månaden. Därtill kommer påvens samlade tal från den första utlandsresan till världsungdomsdagen i Köln i augusti 2005. Många av dessa tal har redan blivit moderna klassiker som ofta citeras. Mest gäller det kanske Ratzingers gripande predikan på Johannes Paulus II:s begravning, där han gick igenom den döde påvens liv och såg ett mönster där Herren då och då sade: Följ mig! och förde honom längs oväntade stigar. Ingen som var med glömmer hur kardinalen avslutade predikan om denne påve, som visade sig offentligt sista gången i sitt fönster mot Petersplatsen på påskdagen: ”Vi kan vara förvissade om att vår älskade påve nu står i fönstret till Fadershuset, att han ser oss och att han välsignar oss.”

En text som ofta citeras är en av meditationerna i den korsvägsandakt som kardinal Ratzinger skrev till långfredagen 2005 och som getts ut av förlaget Catholica i översättning av Per Paul Ekström. I den nionde stationen konstaterar har realistiskt att Kristus får lida mycket i sin egen kyrka. ”Hur mycken orenhet finns det inte i Kyrkan, just bland dem som i prästämbetet skulle tillhöra honom helt och hållet?” När Ratzinger blev påve tolkades detta som en programförklaring inför kommande reformer och ”renhållning” i kyrkan – som prefekt på troskongregationen var det just Ratzinger som fick ärenden om sexövergrepp från präster på sitt skrivbord, så han visste vad han talade om.

Både talen från påvevalet och världsungdomsdagen i ”Upptakt” och korsvägsandakten är redan historiska milstolpar, och det är roligt att de nu föreligger på svenska.

Boken ”På väg till Jesus Kristus” hör inte till självklara måsten bland Ratzingers många texter men ger en utmärkt bild av hans tankevärld. Den består av en rad artiklar som kardinal Ratzinger själv samlade till en bok år 2003, som nu getts ut av förlaget Catholica i översättning av Natasja Hovén. Den röda tråden är Jesus Kristus och ”hans autentiska, oförminskade gestalt:” ”Jesus är sannerligen inte en som anpassar sig till oss och våra önskningar. Men det är just därför som han svarar på vår djupaste existentiella fråga.” Artiklarna breddar frågan om Kristus till att omfatta kyrkan, vilket är temat för påvens katekeser på de allmänna onsdagsaudienserna sedan några månader. Mycket av vad påven säger och gör idag förebådas av dessa äldre texter.

Man kan ha en del synpunkter på översättningarna. Dessa kristallklara texter blir ibland betydligt mer invecklade i översättning. Så blir ”Signore, salvaci” till Herre, fräls oss och rädda oss.” (Vi Crucis, nionde stationen). Översättaren borde välja mellan ”frälsa” och ”rädda”, inte använda bägge. Särskilt trasslig är översättningen av påvens första välsignelse (Upptakt, sid 20-21). Alldeles för många ord börjar med stor bokstav för att det skall kännas som riktig svenska. Den svenska stilen känns gammaldags, vilket inte alls gäller påvens egna originaltexter. I ett begränsat språkområde som det svenska får man kanske vara glad att någon vill översätta och ge ut dessa viktiga texter. Men katolska kyrkan i Sverige kommer att ha tagit ett viktigt steg när man kan ställa större krav på kvalitet i språket och inte bara i innehållet.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/06-08-02

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»