Lars Bergquist, Birgitta i uppenbarelsernas spegel, Proprius förlag AB 2003. ISBN 91-7118-907-6

Många förlag har hakat på den marknad för böcker om den heliga Birgitta som skapats genom intresset för 700-årsfirandet av Birgittas födelse, som kulminerade 1 juni i Vadstena, staden där det första birgittinska klostret grundades efter det svenska helgonets död. En av de bästa av dessa birgittaböcker är kanske också den minsta, nämligen ett porträtt av Birgittas andlighet av Lars Berquist, författare och diplomat, ordförande för Birgittastiftelsen och ambassadör i Vatikanen 1988-1993. På Proprius förlag har han gett ut "Birgitta i uppenbarelsernas spegel".

Titeln anger tydligt att Lars Bergquist försöker teckna ett porträtt av Birgitta i full respekt för vad hon själv skriver i sina uppenbarelser, utan att våldföra sig på henne, utan anakronistiska omtolkningar.

Lars Bergquist mötte själv Birgitta när han var ambassadör i Vatikanen och blev inblandad i 600-årsjubilett av hennes kanonisering 1991. Då skrev han en kort skrift på engelska som har varit utgångspunkten för denna utvidgade version, som utförligare än tidigare ger en bild av Birgittas andlighet sådan den framstår i hennes uppenbarelser, i den birgittinska tidegärden och i de regler som skulle gälla för hennes kloster.

Lars Bergquist lägger stor vikt vid uppenbarelserna, vilket antyds av bokens titel, och försöker visa för läsaren vad de egentligen var. "Utgångspunkten är minnet av ett tillstånd eller en övertygelse som hon vill hålla kvar och alltid ha i minnet," börjar han. Andra medeltida mystiker talar om andliga erfarenheter, upphöjelsen till Guds omedelbara närhet, gudstnjutandets salighet. I Birgittas uppenbarelser talar Kristus eller Maria om konkreta frågor och enskilda människor. 1300-talsmystikerna beskriver ofta något outsägligt, ett "icke-vetandets moln", en gud bortom alla begrepp.

Birgittas mystik var en praktisk mystik, uppenbarelser med råd, anvisningar och meddelanden. Det hon erfar är, säger hon, "så uppenbart att alla, både stora och små, kan förstå." Jämförda med andra senmedeltida mystikers erfarenheter framstår Birgittas uppenbarelser som något folkligt. Hos Birgitta leder kärleken till Gud aldrig till ett uppgående i det gudomliga. Därigenom skiljer hon sig från den tyska mystik där längtan till det inviduellas försvinnande i ett överjordiskt intet.

Lars Bergquist betonar den centrala roll som meditationen över Kristi lidande spelar i den birgittinska spiritualiteten. "Döden på korset är en ständigt närvarande bild av den totala hängivelsens innebörd och betydelse för mänskligheten... I de 700 uppenbarelserna är offertanken central.... I tanken ligger ett krav på uppbrott, omvändelse, pånyttfödelse."

Bergquist förklarar att meditationen över Kristi lidande också gör att eukaristin eller nattvarden blir central. "Kristus ord vid den sista måltiden ger en möjlighet till delaktighet i hans offerdöd och den seger över mänsklig jagiskhet som denna innebär. I kommmunionen helgas den renade och älskande människan till den korsfästes kropp.... Evangeliets och Paulus tanke om människan som en lem i Kristi kropp är alltid aktuell, framför allt i mässans eukaristi."

Lars Bergquist förklarar sedan att Birgitta såg den första kristna gemenskapen som ett matriarkat, vilket inspirerade hennes ordensregel. Männen-lärjungarna hade praktiska uppgifter som att predika och förvalta sakramenten. Maria är i kraft av sin absoluta kärlek och sin identifikation med sonens lidande exemplet framför alla andra.

Bland de texter som hjälper oss att teckna ett porträtt av Birgitta finns också den alldeles särskilda form av tidegärd som skapades för den nya birgittaordern. Tidegärden är ett sätt att ge människans tid som en gåva, en "gärd," till Gud genom att sjunga eller be bibliska texter som psaltarpsalmer och andra religiösa hymner, och Lars Bergquist beskriver hur Birgitta på himmelsk diktamen skrev tankeinnehållet i systrarnas tidegärd.

Till sist belyser Bergquist 700-årsfirandet med citat ur Birgittas uppenbarelser och av Thomas av Aquino om varför man skall hylla helgonen: Ljuset från en människa står i proportion till hennes närhet till Gud. De saligas kroppar lyser sju gånger starkare än solen, citerar han. Och kommenterar: "Birgittas kraft och uthållighet, hennes förmåga att tro på sin uppgift och genomföra den framgår av hennes liv. Idag är hon kanske mer aktuell än någonsin."

Till skillnad från många som i samband med 700-årsfirandet har velat göra Birgitta till sin, låter Lars Bergquist Birgitta vara sig själv. Hans porträtt av Birgittas andlighet är välgörande sakligt och utmärker sig genom stor kunskap om, men också förebildlig respekt för de texter som Birgitta har efterlämnat och som gör henne till den människa vi vet mest om i den svenska medeltiden.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/03-06-28

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»