Helge Nordahl, Den heliga Birgitta. Översättning Gunnel Lundén, Artos 2003. ISBN 91 7580 230-9

Många av oss går nog omkring med fel bild av den heliga Birgitta, vårt välkända svenska 1300-talshelgon som stått i centrum för 700-årsfirandet av hennes födelse under det gångna året. Med bild menas då just bilden av hur denna änka, ordensgrundare och pilgrim på 1300-talet egentligen såg ut. Medeltida skulpturer, svensk birgittaforskning från början av 1900-talet och moderna feministiska beskrivningar av Birgitta som ”stark kvinna” har lett till att vi ofta föreställer oss Birgitta som en rejäl bondfru. I verkligheten var hon kort, bara 1,60, smal och vacker.

Det är svårt men spännande att försöka föreställa sig denna spensliga men vackra och livliga aristokratiska dam under åren som maka och mor i Sverige och som pilgrim i Rom och kring Medelhavet. Tillsammans med denna korta medelålders dam får vi föreställa oss den långa och ännu vackrare dottern Katarina, 1,80 lång, som under åren i Rom inte vågade gå ut ensam på grund av att de unga italienarna flirtade med denna blonda och vackra tjej, som trots sin korta mor blivit lång som sin far. Det var alltså en kort och medelålders mamma som vandrade genom 1300-talets Rom med sin långa och vackra dotter, två udda och eviga pilgrimer på vallfärd från den ena kyrkan eller helgedomen till den andra i virrvarret av fromma utlänningar från hela Europa som strömmat till den eviga staden i samband med jubelåret 1350. Det är ett egendomligt par som stimulerar fantasin.

En av de många böcker som getts ut i Sverige under birgittajubileets år 2003 är en översättning av den norske forskaren Helge Nordahls bok Den heliga Birgitta, översatt av Gunnel Lundén och utgiven av förlaget Artos. Det är i sitt sista kapitel, ”Bilden av Birgitta,” som Nordahl påpekar att bilden av Birgitta som en bondgumma är en missuppfattning som bygger på en del medeltida skulpturer och en del svensk forskning från början av 1900-talet, men som inte alls stämmer med de samtida texternas beskrivning av Birgitta.

Helge Nordahl var tidigare professor i franska vid universitetet i Oslo och är en framstående kännare av medeltida litteratur. Han är också ledamot av Det Norske Akademi. Hans bok om Birgitta kom på norska 1997 och var då den första boken någonsin på norska om Birgitta. Nu ges den ut på svenska mitt i en flod av birgittaböcker som gör att just den här boken riskerar att drunkna. Men är det någon bok som getts ut under 2003 som kan rekommenderas som allmän inledning till Birgitta så är det just Helge Nordahls ”Den heliga Birgitta.” Nordahl är väl bekant med de medeltida texterna, med den medeltida miljön i allmänhet, men också med dagens birgittasystrar och med hela 1900-talets birgittaforskning. Forskningens bild av Birgitta har naturligtvis skiftat beroende på forskarens eget förhållande till Birgitta och hennes ideal. De som haft svårt att identifiera sig med Birgittas religiösa värld berömmer ofta hennes litterära förtjänster: Henrik Schück, vars brist på inlevelse i Birgittas trosvärld föll offer för ett lustmord i katoliken Sven Stolpes bok om Birgitta, beskrev Birgitta som ”vår medeltids största poetiska snille.” Helge Nordahl tar bestämt avstånd från uppfattningen att Birgitta var en reformationens förelöpare. Han skriver:

”En lång rad historiker har reagerat starkt mot denna åsikt [...]. Jag ansluter mig till dessa. Utifrån min bedömning är det helt galet att uppfatta Birgitta som den, som kastar ett reformationens första morgonljus över Sverige eller Skandinavien. För henne var det enda nödvändiga att vara den ursprungliga kyrkan trogen. När hon ansåg att en enstaka påve befann sig på villovägar, kunde hon förvisso mästra honom, strängare än någon senare reformator hade vågat. Men den romersk-katolska kyrkan, med påven som den valde herden, var för henne hög och helig.”

Helge Nordahl påpekar riktigt nog att när änkan Birgitta begav sig till Rom 1349 hade hon två syften: att övertala påven att återvända till Rom och att få en ny ordensregel godkänd. Men han låter också de samtida källorna berätta vad Birgitta egentligen gjorde under sina två årtionden i Rom. Det handlade inte alls om kyrkopolitik utan om att besöka heliga platser och studera latin. Dessa bägge aktiviteter fyllde hennes dagar helt och hållet. Nordahl har nog rätt när han förklarar att ”pilgrim” nog är en grundläggande kategori för att ringa in vem Birgitta egentligen var. ”Birgitta levde i ett slags daglig ’inre vallfärd’ i Rom, genom ofta upprepade besök i de olika kyrkorna. Behovet av vallfart och pilgrimsfärd till de heliga platserna är ett helt dominerande grunddrag i hennes mentalitet,” skriver han.

Pilgrim, lojal katolik, kort, smal och vacker. Det är några drag av bilden av den heliga Birgitta i Helge Nordahls bok. Men han påpekar också att till bilden hör att Birgitta var splittrad. Denna maka, mor och senare änka och pilgrim längtade efter att leva ett kontemplativt liv i kloster, något som ju aldrig var hennes livsform. Det måste ha varit en ofattbar tröst för denna otillfredsställda längtan när Kristus i den allra sista uppenbarelsen i Rom kallar henne att bli nunna och moder i Vadstena.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/03-11-22

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»