Katekes
3
031105
Ps 141
Bön i farans stund
Första vespern, söndag i vecka 1
1.
Efter en överblick över vesperliturgins form och
och innebörd tar vi nu steget in i dess innehåll.
Det blir en vallfärd till det “Heliga land”
som utgörs av psaltarpsalmer och bibliska sånger
eller cantica. Vi skall stanna upp inför var och en
av dessa poetiska böner som har inspirerats av Gud.
De är böner som Gud själv vill skall riktas
till honom. Därför tycker han om att lyssna till
dem och känna hur hans älskade barns hjärtan
slår i dem.
Vi börjar med Psalm 141, som inleder söndagens
vesper den första av de fyra veckor i vilka Kyrkans
kvällsbön har fördelats efter det andra vatikankonciliet.
2.
“Låt min bön vara rökelse för
dig, mina lyfta händer et kvällsoffer”.
Den andra versen av denna psalm präglar hela sången
och förklarar varför den placerats i vesperliturgin.
Denna tanke avspeglar andan i profeternas teologi, som förknippar
gudstjänst och liv, bön och tillvaro.
En bön från ett rent och uppriktigt hjärta
blir till ett offer som bärs fram till Gud. Hela den
bedjande människans väsen blir till en offergärning,
och föregriper så Paulus uppmaning till de kristna
att bära fram sina kroppar som ett levande och heligt
offer som behagar Gud: detta är det andliga offer som
Han tar emot (jfr Rom 12:1).
Händer som lyfts i bön är en bro för
att kommunicera med Gud liksom röken som stiger upp
som en väldoft från kvällsoffret.
3.
Psalmen fortsätter som en bön om hjälp. Den
hebreiska grundtexten är svårtolkad, särskilt
verserna 4-7 (andra delen av vers 5 och versena 6-7 har
inte tagits med i Bibel 2000, övers anm).
Men man förstår i alla fall det huvudsakliga
innehållet, som kan förvandlas till meditation
och bön. Den bedjande bönfaller Herren att förhindra
att hans läppar (vers 3) och hans hjärtas känslor
lockas och fångas av det onda, som gör så
att han utför “gudlösa handlingar”
(vers 4). Ord och gärningar är ju uttryck för
en människas moraliska val. Det onda kan vara så
lockande att också den troende människan smakar
de “läckerheter” som syndarna kan erbjuda,
sätter sig vid deras bord och deltar i deras förvridna
gärningar.
Psalmen blir nästan en samvetsrannsakan, som följs
av föresatsen att alltid välja Guds vägar.
4.
Här brister den bedjande ut i ett glödande avståndstagande
från varje medskyldighet med de gudlösa. Han
vill inte vara gäst hos gudlösa och inte låta
den väldoftande olja som man brukade spara för
viktiga gäster (jfr Ps 23:5) visa någon maskopi
med den som gör det onda (jfr Ps 141:5). För att
uttrycka sitt radikala avståndstagande från
den onda människan med ännu större våldsamhet
utropar psalmförfattaren ett indignerat fördömande
som livas upp att färgstarkt bildspråk som handlar
om våldsam dom.
Detta är av flera typiska fördömelser i Psaltaren
(jfr Ps 58 och 109) som med pittoreska bilder ger uttryck
för att man tar avstånd från det onda och
väljer det goda, och att man vet att Gud ingriper i
historien och fäller en sträng dom över orättvisan
(vers 6-7).
5.
Psalmen avslutas med sista förtröstansfull åkallan
(vers 8-9): det är en sång av tro, tacksamhet
och glädje, i vissheten att den troende inte skall
dras med av de onda människornas hat mot honom och
att han inte skall falla i den fälla som de lägger
ut för honom när de ser att han så bestämt
har valt det goda. Den rättfärdiga människan
kan så överleva oskadd alla ränker, som
en annan psaltarpsalm säger: “Vi kom undan som
en fågel ur jägarens nät. Nätet gick
sönder och vi kom undan” (Ps 124:7).
Vi avslutar vår läsning av Psalm 141 genom att
återvända till den inledande bilden av kvällsbönen
som ett offer som är välbehagligt för Gud.
En stor andlig mästare som levde på 300- och
400-talet, Johannes Cassianus, som kom från Österlandet
men tillbringade sista delen av sitt liv i södra Gallien,
lät dessa ord syfta på Kristus: “I dessa
ord kan man se en andlig anspelning på kvällsoffret,
som utfördes av Herren och Räddaren under hans
sista måltid och överlämnades till apostlarna
i vad han lät bli början på Kyrkans heliga
mysterier. Man kan också se en anspelning på
det offer som han själv bar fram i sig själv på
kvällen dagen därpå när han lyfte sina
händer. Det är ett offer som skall fortsätta
till tidens slut för att hela världen skall räddas”.
Har
du synpunkter? Kontakta oss!
Hör
på gårdagens svenska program (ej lördag
och måndag)
Hör
på våra bästa intervjuer
Äldre
nyheter
Se
påven i direktsändning på Vatikanens hemsida
