Katekes 31
040922
Canticum Jfr 1 Pet 2:21-24
Guds tjänares frivlliga lidande
Andra vespern söndag i vecka 2 (under fastetiden)

1. Medan man lyssnar till hymnen i det andra kapitlet av Petrus första brev ser man framför sig Kristi lidande och levande ansikte. Så var det för dem som läste detta brev under kristendomens första tid, och så har det varit under många århundraden under förkunnandet av Guds ord i liturgin och i personlig meditation.

Trots att det rör sig om en del av ett brev tycks det vara en liturgisk sång, som avspeglar den äldsta Kyrkans andning och bön (jfr Kol 1: 15-20; Fil 2:6-11; 1 Tim 3: 16). Den präglas också av en tänkt dialog mellan författare och läsare, som struktureras av att ”vi” och ”ni” turas om: ”Kristus led, för er skull, och gav er ett exempel för att ni skall följa i hans fotspår... Våra synder bar han i sin egen kropp … för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit botade” (1 Pet 2: 21,24-25).

2. Men det pronomen som den grekiska texten hamrar in allra starkast i början av de viktigaste verserna (2:22,23 & 24) är “hós”, “Han”, den tålmodige Kristus, Han som inte har begått någon synd, Han som skymfades utan att reagera med att utkräva hämnd, Han som bar bördan av mänsklighetens synder upp på korset för att utplåna dem.

Petrus, men också de troende som ber denna hymn i vesperliturgin under fastetiden, tänker på Jahves tjänare som beskrivs i den berömda fjärde sången i profeten Jesajas bok. Det är en hemlighetsfull person, som enligt kristendomens tolkning pekar fram på Messias och Kristus, för han föregriper både detaljer och själva innebörden i Kristi lidande: “Det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led... Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder.... Hans sår gav oss bot... Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun” (Jes 53:4-5 & 7). I en vers som inte tas med i vesperliturgin liknas den syndiga mänskligheten vid en hjord på villovägar (jfr 1 Pet 2:25), och också denna bild kommer från profetens urgamla sång: “Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg” (Jes 53:6).

3. I denna hymn av Petrus möts alltså två gestalter. Den ene är Han, Kristus, som slår in på lidandets svåra väg utan att göra motstånd mot orättvisa och våld, utan förebråelser eller klagomål, och överlåter sig själv och det lidande han drabbas av ”åt honom som dömer rättvist” (1 Pet 2: 23). Det är en gest av rent och absolut förtroende som skall nå sin höjdpunkt på korset när han till sist överlämnar sig själv åt Fadern: “Fader, i dina händer lämnar jag min ande” (Luk 23:46; jfr Ps 31:6).

Det är alltså inte fråga om någon blind och passiv resignation, utan tvärtom om modigt förtroende, som skall vara en förebild för alla de lärjungar som får vandra längs prövningens och förföljelsens väg.

4. Kristus beskrivs som räddaren som är solidarisk med oss i sin mänskliga kropp. Genom att födas av jungfru Maria blir han vår bror. Han kan stå vid vår sida, bära vårt onda, “våra synder” (1 Pet 2:24). Men han är också alltid Guds son, och hans solidaritet med oss förvandlar, befriar, försonar och räddar (ibidem).

Så rycks vår fattiga mänsklighet upp ur det ondas förvrängda vägar och förs tillbaka till ”rättfärdigheten”, för Guds sköna plan. Den sista meningen i hymnen är särskilt gripande: ”genom hans sår har ni blivit botade” (vers 25). Här ser vi vilket högt pris Kristus har betalat för att låta oss tillfriskna!

5. Vi avslutar med att överlämna ordet till kyrkofäderna, till den kristna traditionens meditation och bön med denna hymn hos Petrus.

Irenaeos av Lyon flätar samman orden i denna hymn med andra bibelstycken för att sammanfatta Kristus, räddarens gestalt i ett stycke i sitt traktat Mot heresierna:

“Kristus Jesus är en ende och den samme, Guds son, som genom sitt lidande har försonat oss med Gud och har uppstått från de döda, som sitter på Faderns ögra sida och är fulländad i allt. Han blev slagen men slog inte tillbaka, han som inte hotade när han led, och medan han fick lida av ett tyranniskt våld, bad han fadern förlåta dem som korsfäst honom. Han har räddat oss på riktigt, han är Guds Ord, han är Faderns enfödde, Kristus Jesus, vår Herre (3,16,9).

Har du synpunkter? Kontakta oss!

Hör på gårdagens svenska program (ej lördag och måndag)

Hör på våra bästa intervjuer

Äldre nyheter

Se påven i direktsändning på Vatikanens hemsida