Katekes 61
050831
Ps 127
Fåfäng strävan utan Herren
Vesper onsdag i vecka 3
1.
Ps 127 visar oss ett skådespel fullt av rörelse.
Man bygger ett hus, en stad beskyddas av sina väktare,
familjer lever sin vardag, människor vakar om natten
och arbetar om dagen, vi ser livets små och stora
hemligheter. Men över allt detta reser sig Herrens
avgörande närvaro. Psalmens suggestiva inledning
antyder att han följer människornas gärningar:
”Om inte Herren bygger huset är byggarnas möda
förgäves” (vers 1).
Visst uppstår ett solidariskt samhälle genom
att alla dess medlemmar anstränger sig, men det behöver
välsignelse och stöd från Gud. I stället
blir han ofta utesluten eller ignoreras. Ordspråksboken
betonar att det viktigaste för ett samhälles välgång
är vad Gud gör. Den säger rentav att “Herrens
välsignelse ger rikedom, egend möda lägger
ingenting till” (Ords 10:22).
2.
Detta är en vishetspsalm som är frukten av meditation
över vardagslivets verklighet. Den bygger huvudsakligen
på en kontrast: utan Herren är det meningslöst
att försöka bygga ett stabilt hus eller en trygg
stad, eller att försöka låta ens mödor
bära frukt (jfr Ps 127:1-2). Med Herren får man
däremot välgång och fruktbarhet, en rik
och trygg familj, en väl befäst och skyddad stad,
fri från mardrömmar och osäkerhet (jfr vers
3-5).
Texten börjar med att beskriva Herren som den som bygger
huset och vakar över staden (jfr 121:1-8). Människan
går hemifrån på morgonen för att
anstränga sig i arbetet för att försörja
sin familj och tjäna samhällets utveckling. Det
är ett arbete som upptar människans krafter och
gör att hans anlete svettas hela dagen (jfr 1 Mos 3:19).
3.
Psalmens författare erkänner att arbetet är
viktigt, men tvekar inte att hävda att allt detta arbete
är meningslöst om den som arbetar inte har Herren
vid sin sida. Han hävdar att Gud rentav belönar
sina vänner i sömnen. På så sätt
vill psalmens författare betona att det viktigaste
är Guds nåd, och att det är den som ger
människans handlingar fasthet och värde, trots
begränsningar och bräcklighet. Om vi tryggt och
troget överlämnar vår frihet till Herren
skall också våra verk få fasthet och bära
frukt. Vår ”sömn” blir då en
vila med Guds välsignelse och höjdpunkten på
en meningsfull och fast verksamhet.
4.
Därefter går denna psalm över till nästa
scen. Herren ger barn som en gåva, en välsignelse
och en nåd, som ett tecken på att livet går
vidare och att frälsningshistorien leder till nya etapper
(jfr vers 3). Särskilt lyriskt talar psalmens författare
om “söner födda då man är ung”.
Den far som har fått söner då han var ung
får inte bara se dem i all deras kraft, de kommer
också att vara hans stöd på ålderns
höst. Så kan han tryggt möta framtiden lik
en krigare som är beväpnad med de spetsiga och
segerrika “pilar” som är hans söner
(vers 4-5).
Bilden har hämtats från den tidens kultur och
syftar till att beskriva hur trygg, stabil och kraftfull
en mångtalig familj är. Det upprepas också
i nästa psalm, Ps 128, som målar ett porträtt
av en lycklig familj.
Den avslutande bilden föreställer en far som omges
av sina söner och tas emot med respekt vid stadsporten,
där det offentliga livet äger rum. Barnalstrandet
ger alltså liv och välgång åt samhället.
Det är vi medvetna om i vår tid när vi har
länder som befolkningsminskningen berövar friskhet,
energi och den framtid som finns i barnen. Men över
allt detta reser sig Guds välsignande närvaro,
som är en källa till liv och hopp.
5.
Ps 127 har ofta använts av andliga författare
just för att förklara hur nödvändig
Guds närvaro är för att göra framsteg
på det godas väg, på Guds rikes väg.
Munken Jesaja (död i Gaza år 491) beskriver i
skriften Asketikon (Logos 4,118) om forntidens patriarker
och profeter som förebilder. Han skriver:
-De ställde sig under Guds beskydd och bad om hans
hjälp och förlitade sig inte på sina egna
mödor. Guds beskydd blev också för dem en
befäst stad, för de visste att de stod maktlösa
utan Guds hjälp. Deras ödmjukhet gjorde att de
sade med psalmens författare: ”Om inte Herren
bygger huset är byggarnas möda förgäves.
Om inte Herren vaktar staden är väktarens vaka
förgäves” (Recueil ascétique, Abbaye
de Bellefontaine 1976, pp. 74-75). Det gäller än
idag: det är bara gemenskap med Herren som kan skydda
våra hus och våra städer.
Har
du synpunkter? Kontakta oss!
Hör
på gårdagens svenska program (ej lördag
och måndag)
Hör
på våra bästa intervjuer
Äldre
nyheter
Se
påven i direktsändning på Vatikanens hemsida
